Emil praktiserade som biolog i Karibien - Utbildning, Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Praktik i Karibien

Hej! Jag heter Emil Ren. I sex månader bodde och jobbade jag som biolog på den karibiska ön Bonaire.

Jag är en 32-årig student från kandidatprogrammet i Marina vetenskaper och har just avslutat min första Erasmus+ praktik utomlands.
När jag skulle avsluta min kandidatuppsats fick jag höra talas om Erasmus+ praktik och tyckte att det var en perfekt möjlighet att få arbetslivserfarenhet inom mitt ämnesområde, marinbiologi, i ett land som jag troligen aldrig annars skulle jobba i.

Utforska en annan kultur

Jag ville också utforska en kultur som inte liknar min egen. Det är ju något man också gör när man reser, men att bo och arbeta i en annan kultur är något annorlunda eftersom det blir en så stor del av ens liv. Att bo på en plats med ett klimat som skiljer sig helt från det där jag bott hela mitt liv, där jag skulle kunna få utöva vattenrelaterade aktiviteter som dykning, snorkling och vindsurfing utan att bli kall var också ganska frestande. Men mest av allt ville jag åka någonstans där jag kunde bidra med de kunskaper jag samlat på mig under utbildningen för att skydda (och inspirera människor att ta hand om) den marina miljön, och samtidigt lära mig mer om hur livet som biolog kan te sig i verkligheten.

Jag kontaktade många olika organisationer och till slut valde jag en organisation som långsiktigt och framgångsrikt arbetat för att skydda den marina miljön. Den heter STINAPA Bonaire.

Södra Karibien

Bonaire är en liten ö i Karibiens södra delar, precis norr om Venezuela. Tillsammans med några andra karibiska öar som jag aldrig hade hört talas om (Saba och Sint Eustatius) så är Bonaire en del av Karibiska Nederländerna och sålunda en del av Nederländerna. Öarna är ändå inte en del av EU, utan räknas som ”overseas countries and territories” i EU och ”special municipalities” i Nederländerna.

Holländska och kreol

Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad det innebär eftersom det är rätt förvirrande, men dessa öar är på olika sätt självkontrollerande men fortfarande styrda av Nederländerna. Mest påverkar det dem som bor på Bonaire. För mig som europeisk medborgare betydde det att jag inte fick samma fördelar som i andra EU-länder. Till exempel behövde jag ha ett visum för att vara på Bonaire i mer än tre månader eftersom jag inte är från Nederländerna eller USA. Ön använder inte Euro, utan US-dollar, vilket är ganska konstigt för en ö som tillhör ett europeiskt land. Det officiella språket är holländska och nästan alla pratar engelska. En stor del av befolkningen talar också det kreolska språket Papiamentu, som är en blandning av portugisiska, spanska och holländska och återspeglar de olika länder som Bonaire tillhört sedan ön först ”upptäcktes” av européerna. Naturligtvis har Bonaire varit befolkat tidigare, men idag finns nästan inga spår kvar av de inhemska folkgrupperna.

Saltberg och mangrove

Bonaire är ungefär 1,5 gånger så stort som Hisingen och har ett torrt klimat med varmt och soligt väder året runt. Det blåser nästan hela året vilket är skönt i hettan och gör ön populär bland vindsurfare. Bonaires position i södra Karibien har också den fördelen att det är nästan orkan-fritt vilket har varit väldigt lyckosamt för både natur och människor, speciellt under senare år då orkaner har drabbat de mer nordligt belägna öarna mycket hårt.

Vegetationen består av buskar, träd och massor med kaktusar som gärna sticker och river hål i både kläder och hud, och här talar jag från egna (smärtsamma) erfarenheter. Trots det är Bonaire en vacker ö med marina ekosystem som mangrove, sjögräsängar och korallrev, och vattnet har den mest underbara nyansen av turkos. Enorma dammar där vattnet avdunstar för att skapa salt täcker mycket av öns södra del. Vattnet i dessa dammar är rosa, precis som de många flamingos som bor på ön, och mellan dammarna finns det berg av skördade vita saltkristaller, vissa stora som en knytnäve, som väntar på att skeppas iväg till någon avlägsen plats. Bonaires population är ganska liten, cirka 20 000 invånare och de flesta bor i öns enda stad, Kralendijk, eller i den lilla sömniga byn Rincon.

Övervaka flora och fauna

Jag gjorde min praktik på STINAPA Bonaire, en icke-statlig nationalparksstiftelse som aktivt har skyddat naturen på och runt ön sedan 1962. Idag driver STINAPA Bonaires två nationalparker (en på land och en till havs). Den marina parken har ett av de friskaste (minst förstörda) korallreven i Karibien. Som biolog var jag med i en liten grupp som kallades Naturenheten. Den ansvarar för att övervaka flora och fauna, hantera miljöhot, kontrollera invasiva arter, lobba för miljöpolicys och regleringar och assistera i utbildningsprogram och aktiviteter som riktar sig mot Bonaires invånare.

Korallblekning

Under min praktik samlade jag på mig kunskap om och fälterfarenhet från karibiska korallrev och torrskogar. Jag deltog i vetenskapliga möten och tilldelades projektuppdrag för dessa habitat. Till exempel skapade jag en batymetrisk karta (karta över havsbotten) över potentiella platser för att sänka ett skepp för att skapa en artificiell dykplats, jämföra metoder för miljöövervakning av korallrev samt kontrollera, analysera och rapportera om korallblekning.

Jag använde satellitbilder för att övervaka Sargassotång, en slags flytande tång som är ett växande hot för grunda marina habitat i den karibiska regionen och jag deltog i kontroll av invasiva arter genom att fånga in förvildade tamgetter från nationalparken på land. Dessa getter har strövat omkring på ön sedan européerna tog dem till Bonaire för flera hundra år sedan. Det har försämrat miljön, ökat erosionen och minskat antal träd. Att minska antalet getter har visat sig vara väldigt svårt på de öar där man försökt, och på Bonaire finns det ytterligare en aspekt som försvårar; kultur. Eftersom getterna har levt på Bonaire så länge har de blivit en viktig födokälla för befolkningen. Många är starkt emot att minska antalet getter, trots att planen är att börja i en liten del av nationalparken.

Dykning

Några andra saker som jag gjorde var att organisera dyk med volontärer för att transplantera svampdjur (en slags marina varelser som fått sitt namn från sin svamplika struktur), delta i koralltransplantation och skapa dataformulär för att förbättra den vetenskapliga datainsamlingen och kunskapen – ett av dessa är ett delfin-och hajiakttagelseformulär som nu används av alla öarna i Karibiska nederländerna. Jag skrev också en artikel under titeln ”Did You Know” i den lokala tidningen där jag i lättläst format informerade om Bonaires djur och natur och varför den är viktig att vårda.

Sammantaget hade jag en fantastisk upplevelse och fick arbeta tillsammans med riktigt passionerade människor som sliter hårt varje dag för att skydda naturen på en karibisk ö som jag på sex månader kom att älska. Dessa människor, som jag är stolt över att kalla vänner, tillsammans med Bonaires vackra natur är den bästa källan till inspiration jag kunde önskat när jag nu fortsätter mitt äventyr hemma i Sverige.

Emil Ren

Sidansvarig: International Centre|Sidan uppdaterades: 2019-09-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?